Symptomen på ADHD hos vuxna tar sig uttryck på annorlunda sätt jämfört med barn. Det kan vara förklaringen till att så vuxna med ADHD är feldiagnostiserade, odiagnostiserade och även obehandlade. Orsaken till ADHD är neurologisk och ofta ärftlig och kommer INTE från brister i uppväxtmiljön.
ADHD innebär att man har en nedsatt aktivitet i hjärnans frontallober och det är där hjärnans ”dirigent” sitter. ADHD påverkar de så kallade exekutiva (verkställande) funktionerna i hjärnan, förmågan till att målinriktat planera, organisera, genomföra och utvärdera resultatet av en handling.
Även arbetsminnet är försämrat, dvs förmågan att kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt för att kunna utföra en mentalt krävande uppgift. Kärnsymptomen på ADHD är:
- koncentrationssvårigheter
- bristande impulskontroll
- bristande aktivitetsreglering
Dessa symptom leder ofta till att man har svårt att:
- viljemässigt koncentrera sig på sådant som är enformigt och tråkigt
- medvetet rikta uppmärksamheten på det väsentliga och bortse från det ovidkommande
- viljemässigt hålla kvar uppmärksamheten till dess en uppgift är slutförd eller man har lyssnat färdigt
- låta bli att reagera på varje impuls
- stanna upp och tänka efter innan man agerar eller pratar
- låta sig styras av tidigare erfarenheter, regler eller framtida konsekvenser
- planera och agera långsiktigt och målinriktat
- tåla motgångar och behärska sina känsloreaktioner
- mobilisera och upprätthålla energi för en uppgift man inte är motiverad för
- styra och reglera energin så den räcker, blir lagom och ändamålsenlig
- varva ner för att kunna somna på kvällen
- komma igång på morgonen
Andra utmärkande drag:
- ojämn prestationsförmåga – stor skillnad mellan bra och dåliga dagar
- bristande förmåga att automatisera vardagsrutiner
- skjuter upp saker
- svårt att hålla ordning
- bristande problemlösningsförmåga
- motoriska svårigheter, klumpighet
- perceptionsstörningar – svårt att värdera intryck vilket kan ge upphov till misstolkningar och felaktiga slutsatser
- sociala beteendeproblem – pratar för mycket, avbryter andra människors konversationer och stör andra människors aktiviteter
- ångest, oro och nedstämdhet
- oförmåga till tidspassning eller veta hur lång tid saker tar
- otålig och lättirriterad
Många vuxna med ADHD hade också tillståndet som barn, men det kan ha blivit feldiagnostiserat som inlärningssvårigheter eller beteendestörning. Symtomen på sjukdomen kan också ha varit för milda under barndomen för att höja några röda flaggor, men blir uppenbara i vuxenlivet när individen står inför alltmer komplexa livskrav.
Om man som vuxen misstänker att man har ADHD är det viktigt att få behandling så snart som möjligt. När den lämnas odiagnostiserad och obehandlad kan störningen orsaka problem i personliga relationer och påverka prestationen i skolan eller på jobbet.
Hur gör man när man inte når fram till de som utreder?
Min man är snart 50 och har i nästan hela sitt liv själv känt att något är knas.
Vi har varit gifta i snart 20 år och under den tiden har jag och familjen sett honom gå sönder bit för bit så tillslut fick vi till en utredning.
Efter att läkare och psykolog pratat med honom stod det klart att han har adhd och även autistiska drag men när sen psykologen pratade med föräldrarna så avskrevs utredningen helt eftersom de lämnade helt annan information, information som var allt annat än sann. Psyk satte diagnos utmattning.
Efter 5 år tog vi tag i ytterligare en utredning på samma ställe men den avskrevs igen efter ett samtal på 45 minuter, återigen med hänvisning till utmattning.
Livet är nu i princip ohållbart så vad gör vi?
Ska vi bara stilla se på när han går under?