Kategoriarkiv: Medicinering

Är ADHD-medicin knark?

Artiklar, Medicinering, Myter

I detta inlägg kommer du få ett tips på hur du som lärare kan underlätta inlärning hos elever med ADHD. Men låt mig först prata lite om vad ADHD-läkemedel är. Det är många som har åsikter, men inte lika många som har koll.

De vanligaste ADHD-läkemedlen är så kallade centralstimulerande preparat. Det innebär att de påverkar det centrala nervsystemet. Det låter kanske som knark, men det vanligaste centralstimulerande preparatet är koffein. Varken kaffe eller de vanligaste ADHD-läkemedlen har samma kemiska struktur som amfetamin (som också är ett centralstimulerande preparat och det som ADHD-medicin brukar jämföras med). Däremot finns det även ADHD-läkemedel som räknas till amfetamin och som kan skrivas ut när andra inte fungerat.

Både kaffe och ADHD-medicin höjer alltså vakenhetsgraden. Att ha ADHD innebär faktiskt att ha en hjärnan med en sänkt vakenhetsgrad. Och då blir det svårt att koncentrera sig. Det gäller både dem med och utan hyperaktivitet. Mer om det strax …

Så när vakenhetsgraden höjs, blir det lättare att lyssna på vad läraren säger.  Ungefär som när det där morgonkaffet får igång dig. Det blir också lättare att göra klart sina arbetsuppgifter när hjärnan är tillräckligt alert för att kunna fokusera på det den ska.

Men är ADHD-medicin beroendeframkallande? Jaa …

en besk vit kristallin xantinalkaloid som fungerar som en psykoaktivt centralstimulerande drog … kan vara beroendeframkallande …

– Wikipedia

Oj, nu blev det fel. Det var kaffet jag pratade om igen. Men ADHD-läkemedel kan absolut vara beroendeframkallande. Om det missbrukas. Inte i de doser som det ges för att behandla ADHD. I de doser normaliserar det hjärnans nivåer av dopamin. Tar man mer höjs de över de normala nivåerna och det är först då man börjar känna suget när det saknas. Därför ska man också ta missbruk av ADHD-läkemedel på stort allvar!

Och på grund av att ADHD-läkemedlen hjälper till att höja dopamin-nivån (som även kaffe kan göra), så ökar de inte bara vakenhetsgraden. De påverkar även hjärnans belöningscentrum. ADHD-hjärnan är nämligen underaktiv både när man mäter hjärnvågor och när man mäter dopamin. När dopamin höjs, då normaliseras hjärnans signaler och man både tänker och motiveras på ett mer ”normalt” sätt. Det är på samma sätt som antidepressiva fungerar med att höja serotonin – mer och starkare signaler helt enkelt, signaler som funkar hos oss andra utan någon ”signalrubbning”. Precis som med kaffe så kommer effekten inom en halvtimme och varar sen i några timmar (lite olika med olika läkemedelssorter och det finns även medicin som funkar annorlunda). Det är också värt att veta att Socialstyrelsen numer rekommenderar läkemedel i ett tidigt skede, istället för som tidigare när annan behandling utprovats. Däremot så konstaterar Socialstyrelsen att det endast finns ett tydligt forskningsstöd för positiva effekter på kort tid (6 månader) men inte på lång sikt (3 år).

ADHD-elevernas inre belöning är utan medicinering inställt på ett lägre defaultläge än hos alla utan diagnos. Det får olika följder i vardagen. En är att det blir svårare att motivera sig själv att både påbörja och avsluta uppgifter. För det känns helt enkelt inte lika bra att göra en uppgift. En annan följd är att man kan börja leta efter dopamin-kickar som får en att känna sig bra. Det kan vara fysiska aktiviteter som ger ett rus, ibland farliga sådana, eller droger. ADHD-läkemedel verkar därför minska risken för missbruk hos de flesta med ADHD och inte tvärtom. Detta är för att en medicinerad hjärna helt enkelt inte måste söka sig efter ”belöningar” och aktiviteter som stimulerar hjärnans belöningscentrum på annat sätt. En sådan hjärna saknar inte sitt dopamin. Missbruk av olika sorter har på grund av den fysiologiska ”belöningsbristen”, impulsiviteten och ett nedsatt konsekvenstänk koppling till ADHD.

Rörelse inverkar också positivt på dopamin. Men alla behöver inte börja klättra som nobelpristagaren i fysik, Michael Kosterlitz. Även annan fysisk aktivitet påverkar ADHD:n och i formen med hyperaktivitet söker sig eleverna automatiskt till rörelse.

Hyperaktivitet och svårigheten att sitta still verkar vara hjärnans lösning på nedsatt vakenhetsgrad och underaktiviteten. Hjärnan drar då igång sig själv genom fysisk aktivitet.

Säg därför inte till en elev med ADHD att sitta still!

Så vad ska vi göra om vill att ADHD-hjärnan ska kunna koncentrera sig på vår undervisning? Jo, vi ska tillföra rörelse! All rörelse verkar hjälpa – ett tjugo minuters motionspass på morgonen eller att stryka under i texten, att gå runt mellan stationer i klassrummet eller stå och skriva vid tavlan istället för på papper, att pilla på något, tugga tuggummi eller gunga fötterna mot ett gummiband virat runt stolsbenen …

Men säg bara inte åt en hyperaktiv elev med ADHD att sitta still. Då ber du dem samtidigt att sluta tänka och fokusera. Uppmuntra istället både hyperaktiva och hypoaktiva ADHD-elever till rörelse.

Kom ihåg: ADHD innebär en underaktiv hjärna – inte en överaktiv

Det som uppfattas som överaktivitet är när hjärnan inte klarar av att hålla kvar uppmärksamheten för att signalerna är för svaga, då hoppar den vidare till något annat. Det är detta hoppande som tolkas som överaktivitet. Och det är bland annat detta hoppande som ADHD-läkemedel påverkar. Någon elev beskrev det som att alla tankar var som bubblor. Men de bara sprack. Med medicinen kunde han plötsligt få tag på bubblorna, tänka tankarna klart, utan att de sprack och det kom en ny hela tiden.

Vilseiklassen

Hur vet man om ADHD-medicinen fungerar?

Gina´s blogg, Medicinering

”Att inte ta ut soporna” finns inte med på listan över symptom på ADHD. Men det är ändå ett vanligt klagomål från partners till vuxna med ADHD. Så var det i alla fall för mig. För tjugo år sedan, var min man en av dessa människor som inte kunde ta ut soporna utan en massa tjat och ett senare som blev till aldrig. Jag gjorde nästan alla hushållsuppgifter. Varför kunde han inte göra en enda sak utan att jag var på honom? Det var först senare som jag fick höra av hans mamma: ”Han brukade kalla mig Drottningen av sopor bara för att jag bad honom tömma papperskorgen.”

Nuförtiden gör det honom faktiskt lycklig att ta ut soporna och till och med och lämna saker till återvinningen. Tidigare gick han alltid igång och arbetade sig upp i försvarsställning som en krigare och använde allsköns ursäkter för att slippa göra det. Han till och med beskyllde mig för att vara pedant. Men detta är faktiskt ett av medicinens mirakel. Tillsammans med lite attitydförändringar. Och min förflyttning av gränser…

Jag blev påmind om hans stora förändring häromdagen när jag pratade en vän som har ADHD. Vi pratade om vikten av att fastställa specifika mål innan man börjar ta medicin. Hur vet man annars om den fungerar?

Min vän instämde: ”Den första stora förändringen jag upptäckte var att istället för att tänka på hur mycket jag hatade att ta ut soppåsen och gå till återvinningen var att jag helt plötsligt bara gjorde det.”

Man kan inte bara sitta och fråga sig själv om man ”känner att det fungerar.” Naturligtvis beskriver vissa människor att känna en ”kognitiv dimma lyft” eller mer konsekvent energi. En del gillar inte den snabba känslan och det skapar inte nödvändigtvis en bättre funktionalitet. Men innan man startar behandlingen, fanns det några mål som skulle uppnås?

Mer pålitligt är att samla in fakta och sätta upp några subjektiva mål som hjälper till att optimera medicinering och dosering för att själ avgöra om medicinen hjälper.

Till exempel:

  • Hur lång tid tar det innan jag är redo för att gå till jobbet på morgonen?
  • Får jag med mig alla saker jag behöver när jag går hemifrån?
  • Hur många dagar tar det innan jag lagt in den rena tvätten på sina platser?
  • Om jag går runt i hemmet och tittar, hur många saker har jag på gång som är halvgjorda?
  • Hur många mail har jag i min inkorg som jag har jag läst flera gånger men inte åtgärdat/svarat?
  • Vet jag när jag är klar med en uppgift?
  • Hur mycket tankar ägnar jag åt att tänka på hur jobbigt det är att göra enkla saker?

Hur har ni gjort för att prova ut rätt medicin och rätt dos för att se vad som fungerar? Dela gärna med er av era upplevelser här nedan.

Behandlingar för vuxen-ADHD

Artiklar, Medicinering

Att leva med ADHD kan ibland vara väldigt utmanande. Men det är ändå många vuxna som klarar av att hantera sina symptom på ett bra sätt och leva både framgångsrika och tillfredsställande liv. Beroende på hur svåra symptomen är så kanske man inte behöver hjälp från vården direkt. Det finns flera saker man kan försöka justera själv för att få symptomen under kontroll.

Regelbunden fysisk träning

Regelbunden träning kan hjälpa till att hantera aggression och överskottsenergi på ett hälsosamt och positivt sätt. Det ger inte bara kroppen ett välbehövligt lugn, träning är också viktigt för god hälsa och ett långt och hållbart liv.

Få tillräckligt med sömn

Det är viktigt att få minst 7-8 timmars sömn varje natt. Brist på sömn kan göra det svårt att fokusera, upprätthålla produktivitet och ta hand om det man ska på jobbet och hemma. Tala med en läkare om det finns sömnsvårigheter.

Lär dig tidshantering

Att sätta upp deadlines, även för till synes små uppgifter, underlättar för att få saker gjorda och hålla sig organiserad. Använd kalender, alarm och timers så man inte glömmer eller missar saker. Att ta sig tiden att skriva upp och prioritera viktiga saker  kommer hjälpa till att skapa framgång.

Underhåll dina relationer

Avsätt tid för familj och vänner. Schemalägg roliga aktiviteter att göra tillsammans och håll löften och bokningar. Var uppmärksam i konversationer, lyssna på vad andra har att säga och försök att inte avbryta.

Om ADHD-symtomen fortfarande påverkar något livsområde på ett negativt sätt trota att man provat allt ovenstående kan det vara dags att få hjälp av läkare. De kan föreslå många olika behandlingar beroende på svårighetsgraden av symtomen. Det kan vara olika former av terapi och/eller medicinering.

Medicinering (USA)

De flesta vuxna med ADHD får utskrivet:

  • methylphenidate (Concerta, Metadate, and Ritalin)
  • dextroamphetamine (Dexedrine)
  • dextroamphetamine-amphetamine (Adderall XR)
  • lisdexamfetamine (Vyvanse)

Dessa läkemedel hjälper till att behandla ADHD-symtomen genom att öka och balansera nivåerna av de kemikalier i hjärnan som kallas neurotransmittorer. Andra läkemedel som kan användas för att behandla ADHD inkluderar atomoxetin (Strattera) och vissa antidepressiva medel, såsom bupropion (Wellbutrin). Atomoxetin och antidepressiva medel fungerar långsammare än stimulantia, så det kan ta flera veckor innan symtomen förbättras.

Rätt medicinering och rätt dos varierar ofta från person till person. Det kan ta lite tid att hitta det som är bäst för varje enskild individ och det kan krävas lite tålamod och några veckors invänjning av en ny medicin innan den fungerar optimalt.

Terapi

Therapy for adult ADHD can be beneficial. It typically includes psychological counseling and education about the disorder. Therapy can help you:

  • improve your time management and organizational skills
  • learn ways to control impulsive behavior
  • cope with difficulties at school or work
  • boost your self-esteem
  • improve relationships with your family, co-workers and friends
  • learn better problem-solving skills
  • create strategies for controlling your temper

Common types therapy for adults with ADHD include:

Cognitive Behavioral Therapy

This type of therapy allows you to learn how to manage your behavior and how to change negative thoughts into positive ones. It may also help you cope with problems in relationships or at school or work. Cognitive behavioral therapy can be done individually or in a group.

Marital Counseling and Family Therapy

This type of therapy can help loved ones and significant others cope with the stress of living with someone who has ADHD. It can teach them what they can do to help, and how to improve communication with the other person.

Having ADHD as an adult isn’t easy. With the right treatment and lifestyle modifications, however, you can greatly reduce your symptoms and improve your quality of life.

Källa: www.healthline.com