Kategoriarkiv: Artiklar

Att leva med en partner med ADHD

För dig som lever med en partner med ADHD kan vardagen vara extra spännande och fartfylld. Samtidigt är det vanligt med konflikter och det är lätt att hamna i negativa cirklar. Hur kan du som partner stötta? Vad är viktigt för att få relationen att fungera? Några svar får du i den här artikeln.

Hjälp din partner planera vardagssysslorna

En viktig del av livet tillsammans är att få vardagslogistiken och sysslorna i hemmet att fungera. Vem handlar? Tar hand om tvätten? Klipper gräset? Lagar middag? Tar barnen till fotbollsträningen?

Att skapa en fungerande fördelning av vardagssysslorna kan leda till konflikt i alla relationer men är ofta extra knepig om ena parten har ADHD. En del av funktionsnedsättningen är ju problem med organisation och igångsättning, med följden att personen som inte har ADHD får mycket ansvar och börda.

Ett bra sätt att motverka snedfördelning är att strukturera vardagen på ett tydligt sätt. Som partner behöver du sannolikt vara drivande i arbetet och stötta sin partner med ADHD genom att återkommande ta upp familjens planering.

Till exempel kan det vara bra att ha ett planeringsmöte varje söndag då ni tillsammans går igenom vad som ska hända under veckan. Gör ett tydligt veckoschema med aktiviteter och fördela ansvar så att ni är överens om vem som ska göra vad. Sätt upp schemat väl synligt i hemmet – men lika viktigt är att din partner med ADHD för in sina aktiviteter i den egna kalendern och jobbar med alarm eller andra typer av påminnelser för att säkerställa att de blir av.

Undvik tjat och prioritera kärleken!

Grunden för en fungerande parrelation är att trivs i varandras sällskap, vara kärleksfulla mot varandra och visa respekt och förstående. Har din partner ADHD är det lätt att fastna i kritik och tjat. ”Att din mobil alltid är urladdad!” ”Jag fattar inte att du missade betala räkningen!” ”Glöm inte att du nattar barnen ikväll.”

Följden blir att din partner känner sig anklagad och kritiserad och att relationen präglas av missnöjde.  Det är viktigt att undvika! Välj dina strider och försök så långt som möjligt att inte ha en kritiserande hållning – negativ kritik leder ändå sällan till verklig förändring. Mycket tjat och påminnelser går att undvika genom att jobba förebyggande och skapa struktur för vardagssysslor som vi beskrev ovan. Sätt ribban på en nivå som ni klarar av och acceptera att vissa beteenden hos din partner inte går att ändra. En god strategi är att så ofta som möjligt bekräfta din partner och visa uppskattning för det som faktiskt fungerar – uppskattning kan ingen få för mycket av, med eller utan ADHD!

Utdragna konflikter tär på alla relationer. Låt det inte gå för långt. Ta professionell hjälp om ni behöver, till exempel genom parsamtal hos familjerådgivningen som erbjuds i alla kommuner. Prata med varandra efter en konflikt och gör en plan för hur ni kan agera nästa gång en liknande situation uppstår.

Nå fram

En kärnproblematik vid ADHD är problem med uppmärksamheten. Det kan självklart kännas frustrerande om din partner sällan ”orkar” lyssnar klart när du berätta något viktigt och ständigt fladdrar iväg i tanken. En tröst är att påminna sig om att mönstret beror på diagnosen – inte på ett ointresse för dig.

Du kan också optimera dina förutsättningar att nå fram. Ta bort distraktioner innan du börjar kommunicera – att släcka ner skärmar gör ofta stor skillnad. Se också till att ordentligt påkalla uppmärksamhet och ha gärna ögonkontakt. Detta kan dock vara klurigt. En del personer upplever nämligen att de lyssnar bättre om de samtidigt är sysselsatta med något som inte kräver mental ansträngning, till exempel spela Candy Crush, skrolla flödet eller klottra på ett anteckningsblock.  Var lyhörd för hur just din partner fungerar.

Och ibland måste du kanske acceptera att din partner inte förmår lyssna, till exempel om ni är i olika rum eller om hen just kommit hem efter en långa arbetsdag. Återigen, det handlar om diagnosen – inte om dig.

Från https://adhdcare.se/

ADHD-symptom hos män visar sig annorlunda än hos kvinnor

Män med ADHD är mer benägna att få känslomässiga utbrott som drivs av ilska över verkliga eller upplevda förolämpningar.

Som vuxen man med ADHD kan jag bli känslosam snabbt och ofta av till synes relativt obetydliga anledningar. Jag kan vara omogen och oansvarig. I flera år har jag skämts över bristen på framgång i mitt yrkesliv. Jag har lärt mig att bland annat dessa egenskaper är mer uttalade hos många män med ADHD än hos deras kvinnliga och neurotypiska motsvarigheter.

Det har inte skrivits så mycket om att män med ADHD ofta upplever sin diagnos på andra sätt än kvinnor. Med andra symptom och att de tar sig uttryck på andra sätt. Visst, de flesta av oss vet att hyperaktiva pojkar är mer benägna att få diagnosen än ouppmärksamma flickor. Men människorna i våra liv behöver verkligen förstå de skillnader som vuxna män med ADHD upplever. Här är exempel på hur jag tror att ADHD visar sig olika hos könen.

Vanliga ADHD-symtom hos män

Försenad känslomässig utveckling.

Forskning har visat att män mognar långsammare än kvinnor, och detta verkar särskilt sant för män med ADHD.

Vara snabb på att bli arg.

Medan flickor tenderar att internalisera känslor, är pojkar mer benägna att externalisera sina. Det är därför pojkar med ADHD oftare även har ett inslag av Trotssyndrom (oppositionell trotsstörning ODD) som är ett mönster av argumenterande, trotsigt, olydigt och ibland fientligt beteende och upplevs som samarbetsovilliga. I vuxen ålder är män med ADHD mer benägna att få känslomässiga utbrott som drivs av ilska över verkliga eller upplevda förringelser.

Motstånd mot att söka en diagnos.

Under mina många år av ADHD-coachning har jag stött på otaliga kvinnor som kämpar med sin mans eller unga vuxna sons motstånd att söka eller acceptera en ADHD-diagnos eftersom de fruktar störningens ”stigma”. I deras manliga värld är det att erkänna en svaghet. Föga överraskande är de flesta av mina kvinnliga följare på sociala medier de som mest aktivt strävar efter att förstå ADHD på uppdrag av sina män, sina barn och sig själva.

Bristfällig karriärutveckling.

Det här härrör sig delvis från den sociala konstruktion som fortfarande förväntar sig att män ska vara hushållets överhuvud och den främsta familjeförsörjaren. När en man med adhd inte kan prestera optimalt i eller framgångsrikt behålla sitt jobb (som var fallet för mig i många år) kan skammen och skulden vara förödande. Många sociala interaktioner startar med ”Vad jobbar du med?” Med andra ord, vad är ditt värde? När du inte är stolt över vad du gör, eller hur bra du gör det, känner du skam och pinsamhet.

Hur kan män hantera sina ADHD-symtom på ett bra sätt?

Män med ADHD behöver en säker plats att dela med sig av sina utmaningar på, en stödgrupp med människor som delar liknande utmaningar. Att känna sig hörd och lära sig nya idéer för hur man klarar av att hantera sina känsloutbrott kan vara mycket tröstande. Mindfulnessträning och träning kan också hjälpa till att stabilisera humöret och tygla känslor. Jag rekommenderar även alla att arbeta med sin partner, och kanske en terapeut, om kommunikationsstrategier för att kontrollera utbrott innan de inträffar.

Jag har märkt att genom att förstå vanliga ADHD-symtom hos män, och arbeta med att hantera dem, har hjälpt mig att bli mer effektiv i mitt liv som vuxen med ADHD.

// Alan P. Brown, ADHD-coach

Fritt översatt från www.additudemag.com

Psykisk misshandel?

Tvivlar du på vad du upplevt?

Människor som blir utsatta för misshandel tvivlar ofta på att deras uppfattning och upplevelser är riktiga. Det beror på att misshandeln bryter ner ens självkänsla så att man till sist inte tror att det man ser, hör och känner är verkligt. Många misshandlare säger dessutom att partnern är tokig, psykiskt sjuk eller dum i huvudet för att få dig att tvivla på dig själv.

Det finns en enkel regel du kan följa:

  • Lita på dina känslor. Om det känns fel så är det fel!
  • Ditt liv går ut på att försöka förstå vad hen vill, hur du kan göra personen nöjd.
  • Du vet inte riktigt vad som är trasigt i ert förhållande men du fortsätter försöka reparera det.
  • Du försöker komma på hur du ska uppföra dig för att hen ska behandla dig likadant som han behandlar andra människor.
  • Du känner dig ofta orolig och nedstämd.
  • Du har svårt att göra upp planer, allt beror på hens skiftande humör.
  • Du drar dig undan från vänner och bekanta och skäms över hur du låter din partner behandla dig.
  • Varje försök att reda ut problem med din partner lämnar dig frustrerad med känslan av att ingenting är löst.
  • Det känns som om ni talar olika språk.
  • Din självrespekt och tro på din förmåga har minskat betydligt.
  • Du känner dig illa till mods i hens sällskap men du älskar din partner.
  • Du misstror din uppfattningsförmåga, ibland tvivlar du till och med på ditt förstånd.
  • När hen är trevlig så undrar du om du inbillat dig tidigare episoder då hen behandlat dig illa.
  • Du är alltid på din vakt så att du inte ska säga eller göra något fel, något som retar upp din partner.
  • Du ältar era gräl om och om igen och försöker komma på vad som gått fel men hittar inget svar.
  • Du är rädd för din partner men får samvetskval för att du är det.
  • Du vantrivs med ditt liv men är säker på att du inte kan få det bättre.
  • Du har tappat intresset för saker du tyckte om att göra förut.
  • Er relation slukar allt mer av din tid och energi men du får ingen rätsida på det.
  • Du får stressymtom, t.ex sömnproblem, ångest, muskelvärk, huvudvärk, hjärtklappning.
  • Du känner att du egentligen inte vill gå hem på kvällen, du dröjer kvar på jobbet, sitter kvar i bilen.
  • Ibland känner du dig totalt orkeslös, nästan apatisk.
  • Du har glömt bort vad som är viktigt för dig och vad du ville med ditt liv.

Känner du igen dig?

Om det så bara är i några av exemplen så är du med stor sannolikhet utsatt för psykisk misshandel av din partner. Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken och benbrott, men det knäcker ditt inre. Många som utsatts för både fysisk och psykisk misshandel har sagt att de upplevde den psykiska misshandeln som värre än slagen och sparkarna. Misshandeln brukar i regel trappas upp och det är inte ovanligt att den som misshandlar psykiskt börjar ta till även fysiskt våld efter ett tag.

Från: www.psykiskmisshandel.se

Behovet av drama

ADHD-hjärnan längtar efter att bli stimulerad och kan dra igång ett drama med personer i sin närhet bara för att få till en aktivitet i hjärnan. Nästa gång du kommer på dig själv, eller din partner, med att ha hamnat i någon av dessa vanliga fällor som beskrivs här nedan – ta ett steg tillbaka och utvärdera.

Många individer med ADHD skapar onödigt mycket drama i sina liv när de söker ett sätt att öka adrenalinet för att stimulera de frontala loberna i hjärnan. Det här görs varken frivilligt eller medvetet utan drivs av ett grundläggande behov hos ADHD-hjärnan. De flesta förnekar att de har ett sådant beteende, men detta är återkommande när man hör de historier närstående till personer med  ADHD berättar om. Även personer med olika typer av ADHD berättar om det själva. Låt oss titta på några av dessa situationer, så du kan se när du fastnat i fällan och dragits in i det spelet:

Låt oss ha ett problem!

Många personer med ADHD använder sig av andra människor för att få den kick de behöver för att stimulera hjärnan. Det gör de genom att göra andra upprörda och till slut att få dem att bli mer eller mindre tokiga. Man kan ofta höra familjemedlemmar till individer med ADHD säga: – Jag är så trött på att slåss med min bror (syster, mamma, son). Han (hon) måste alltid ha ett problem att diskutera och det slutar alltid med att vi blir osams.

Det finns en anledning till att personer med ADHD spelar det här ”spelet”, när ADHD-hjärnan inte har tillräckligt med stimulering letar den efter sätt att öka sin aktivitet. Att vara arg eller negativ har en omedelbar stimulerande effekt på hjärnan. När man blir upprörd producerar kroppen ökade mängder adrenalin, vilket ökar både hjärtfrekvensen och hjärnaktiviteten.

Jag slår vad om att jag kan få dig att skrika på mig

Många med ADHD är mästare på att få andra personer att skrika och bråka. Det beteendet ger individen med ADHD en omedelbar adrenalinrush men kan också leda till allvarliga konsekvenser för alla inblandade. Det är inte helt ovanligt att det leder till skilsmässa, slagsmål i skolan eller sparken från jobbet. Det här beteendet är varken planerat eller medvetet. Individen med ADHD känner av när det finns en sårbarhet hos andra och ger sig på den tills det ger resultat.

När man uppmanar närstående att bli mindre reaktiva när de uppmärksammar det här beteendet kan det hända att individen med ADHD istället ökar det dåliga beteendet. Det verkar som om det får helt motsatt effekt när andra blir mer toleranta. När man inte längre kan få adrenalinilska rusar man efter det med full kraft istället.

Jag tycker om att säga vad jag tänker

Ofta säger individer med ADHD att de är brutalt ärliga och bär med sig den egenskapen som om den vore något bra. Det brukar dock visa sig att brutal ärlighet sällan hjälper, relationer med andra människor kräver taktfullhet. När man säger det första som man kommer att tänka på kan man istället skada en relation och såra någons känslor.

Det är ditt fel!

Detta ADHD-beteende kan vara det som skadar en relation som mest.  Här resonerar individen med ADHD som att han eller hon inte är alls ansvarig för problemen i sitt liv. Allt är någon annans fel. De som har det här beteendet presterar inte ordentligt i skolan, på jobbet eller hemma på grund av den elaka chefen, den ineffektiva läraren eller den elaka familjemedlemmen. När man klandrar någon annan för sina problem blir man ett offer och har gett upp makten att ändra någonting.

Motstånd verkar öka adrenalinet i ADHD-hjärnan.

Vissa personer med ADHD är argumenterande och oppositionella mot mer eller mindre alla människor i sina liv. Den första reaktionen på alla frågor är ”nej.” Om man frågar någon med ADHD om hur många gånger, av tio, när någon närstående ber dig om något kommer du att göra det första gången utan att argumentera? Många av dem säger ”Kanske två eller tre gånger av 10.”

Jag säger tvärtom mot vad du säger

Individer med det här beteendet säger alltid emot, vare sig de tror på motsatsen eller inte. Om du säger till din partner med ADHD att han inte lyssnar på dig så förnekar han det och säger att du inte lyssnar. Om du säger att köket är stökigt säger han att det inte är det. Behovet att vara tvärtom och förneka verkar större än sanningen.

Mina tankar är mer hemska än dina

Många individer med ADHD är experter på att hitta negativa tankar och fokusera på dem under långa perioder. De verkar behöva negativiteten för att generera den mentala styrka som krävs för att få ett jobb gjort. En framstående hjärnforskare, Mark S. George, M.D., har påvisat att negativa tankar har en stimulerande effekt på hjärnan medan positiva tankar drar ner hjärnaktiviteten.

_______________

Det första steget för att eliminera de beteenden som beskrivs här ovan är att inse att man som närstående medverkar till att spela det här ”spelet”. Då först kan man försöka göra något åt det.

Fritt översatt från https://www.additudemag.com/too-much-drama-relationships/

 

Är ADHD-medicin knark?

I detta inlägg kommer du få ett tips på hur du som lärare kan underlätta inlärning hos elever med ADHD. Men låt mig först prata lite om vad ADHD-läkemedel är. Det är många som har åsikter, men inte lika många som har koll.

De vanligaste ADHD-läkemedlen är så kallade centralstimulerande preparat. Det innebär att de påverkar det centrala nervsystemet. Det låter kanske som knark, men det vanligaste centralstimulerande preparatet är koffein. Varken kaffe eller de vanligaste ADHD-läkemedlen har samma kemiska struktur som amfetamin (som också är ett centralstimulerande preparat och det som ADHD-medicin brukar jämföras med). Däremot finns det även ADHD-läkemedel som räknas till amfetamin och som kan skrivas ut när andra inte fungerat.

Både kaffe och ADHD-medicin höjer alltså vakenhetsgraden. Att ha ADHD innebär faktiskt att ha en hjärnan med en sänkt vakenhetsgrad. Och då blir det svårt att koncentrera sig. Det gäller både dem med och utan hyperaktivitet. Mer om det strax …

Så när vakenhetsgraden höjs, blir det lättare att lyssna på vad läraren säger.  Ungefär som när det där morgonkaffet får igång dig. Det blir också lättare att göra klart sina arbetsuppgifter när hjärnan är tillräckligt alert för att kunna fokusera på det den ska.

Men är ADHD-medicin beroendeframkallande? Jaa …

en besk vit kristallin xantinalkaloid som fungerar som en psykoaktivt centralstimulerande drog … kan vara beroendeframkallande …

Wikipedia

Oj, nu blev det fel. Det var kaffet jag pratade om igen. Men ADHD-läkemedel kan absolut vara beroendeframkallande. Om det missbrukas. Inte i de doser som det ges för att behandla ADHD. I de doser normaliserar det hjärnans nivåer av dopamin. Tar man mer höjs de över de normala nivåerna och det är först då man börjar känna suget när det saknas. Därför ska man också ta missbruk av ADHD-läkemedel på stort allvar!

Och på grund av att ADHD-läkemedlen hjälper till att höja dopamin-nivån (som även kaffe kan göra), så ökar de inte bara vakenhetsgraden. De påverkar även hjärnans belöningscentrum. ADHD-hjärnan är nämligen underaktiv både när man mäter hjärnvågor och när man mäter dopamin. När dopamin höjs, då normaliseras hjärnans signaler och man både tänker och motiveras på ett mer ”normalt” sätt. Det är på samma sätt som antidepressiva fungerar med att höja serotonin – mer och starkare signaler helt enkelt, signaler som funkar hos oss andra utan någon ”signalrubbning”. Precis som med kaffe så kommer effekten inom en halvtimme och varar sen i några timmar (lite olika med olika läkemedelssorter och det finns även medicin som funkar annorlunda). Det är också värt att veta att Socialstyrelsen numer rekommenderar läkemedel i ett tidigt skede, istället för som tidigare när annan behandling utprovats. Däremot så konstaterar Socialstyrelsen att det endast finns ett tydligt forskningsstöd för positiva effekter på kort tid (6 månader) men inte på lång sikt (3 år).

ADHD-elevernas inre belöning är utan medicinering inställt på ett lägre defaultläge än hos alla utan diagnos. Det får olika följder i vardagen. En är att det blir svårare att motivera sig själv att både påbörja och avsluta uppgifter. För det känns helt enkelt inte lika bra att göra en uppgift. En annan följd är att man kan börja leta efter dopamin-kickar som får en att känna sig bra. Det kan vara fysiska aktiviteter som ger ett rus, ibland farliga sådana, eller droger. ADHD-läkemedel verkar därför minska risken för missbruk hos de flesta med ADHD och inte tvärtom. Detta är för att en medicinerad hjärna helt enkelt inte måste söka sig efter ”belöningar” och aktiviteter som stimulerar hjärnans belöningscentrum på annat sätt. En sådan hjärna saknar inte sitt dopamin. Missbruk av olika sorter har på grund av den fysiologiska ”belöningsbristen”, impulsiviteten och ett nedsatt konsekvenstänk koppling till ADHD.

Rörelse inverkar också positivt på dopamin. Men alla behöver inte börja klättra som nobelpristagaren i fysik, Michael Kosterlitz. Även annan fysisk aktivitet påverkar ADHD:n och i formen med hyperaktivitet söker sig eleverna automatiskt till rörelse.

Hyperaktivitet och svårigheten att sitta still verkar vara hjärnans lösning på nedsatt vakenhetsgrad och underaktiviteten. Hjärnan drar då igång sig själv genom fysisk aktivitet.

Säg därför inte till en elev med ADHD att sitta still!

Så vad ska vi göra om vill att ADHD-hjärnan ska kunna koncentrera sig på vår undervisning? Jo, vi ska tillföra rörelse! All rörelse verkar hjälpa – ett tjugo minuters motionspass på morgonen eller att stryka under i texten, att gå runt mellan stationer i klassrummet eller stå och skriva vid tavlan istället för på papper, att pilla på något, tugga tuggummi eller gunga fötterna mot ett gummiband virat runt stolsbenen …

Men säg bara inte åt en hyperaktiv elev med ADHD att sitta still. Då ber du dem samtidigt att sluta tänka och fokusera. Uppmuntra istället både hyperaktiva och hypoaktiva ADHD-elever till rörelse.

Kom ihåg: ADHD innebär en underaktiv hjärna – inte en överaktiv

Det som uppfattas som överaktivitet är när hjärnan inte klarar av att hålla kvar uppmärksamheten för att signalerna är för svaga, då hoppar den vidare till något annat. Det är detta hoppande som tolkas som överaktivitet. Och det är bland annat detta hoppande som ADHD-läkemedel påverkar. Någon elev beskrev det som att alla tankar var som bubblor. Men de bara sprack. Med medicinen kunde han plötsligt få tag på bubblorna, tänka tankarna klart, utan att de sprack och det kom en ny hela tiden.

Vilseiklassen

Kärlek med särskilda utmaningar

”Generellt är rutiner ett problemområde för par där den ena har adhd. Den ena personen känner att det inte går att räkna med partnern i hemmet vad gäller ansvar och rutiner, medan den andra personen tycker att den första har kontrollbehov och är tråkig. Där kan det bli konflikter”, säger Lisa Clefberg, psykolog.

– Det vi tycker är attraktivt från början är ofta det som senare skapar problem inom relationerna. I parterapiforskning från USA pratar man om något som kallas för mutual trap – den gemensamma fällan. Den uppstår när man börjar känna att ens partner inte fungerar som man själv, eller när man märker att man inte håller med varandra och då, för att övertyga den andra, låser man sig alltmer i sin position, vilket leder till att man i stället för att närma sig varandra hamnar allt längre ifrån, säger Lisa Clefberg.

Hon är leg. psykolog, ansluten forskare vid Karolinska Institutet och har disputerat i klinisk psykologi. Hon har flerårig erfarenhet av att arbeta med klienter i både individualterapi och parterapi och har under sina år bland annat arbetat med klienter som har adhd. Hon menar att det är vanligt att saker som vi under förälskelsefasen såg som charmiga kan ge allt större upphov till frustration efter flera år tillsammans.

Det finns det många skäl till att en relation inte fungerar. Och för personer med adhd kan det finnas särskilda utmaningar, menar Lisa Clefberg

– Ofta när någon i en parrelation har adhd dyker det upp problem kopplade till det, säger hon.

Problemen kan ta många olika uttryck och vara allt ifrån att den ena upplever det som ett problem att partnern har svårt med rutiner eller är oförmögen att planera samtidigt som partnern med adhd upplever att spontaniteten gått förlorad. Det kan också vara att den ena inte känner sig lyssnad på, eller så kan det förekomma svårigheter som uppstått genom bristande impulskontroll.

– Då blir det någonting som man identifierar och får jobba med. Men det förutsätter att detta identifieras som ett problem av paret. Tycker båda att det är helt okej att det förekommer svårigheter kopplade till adhd och det inte är ett problemområde för dem behöver man förstås inte arbeta med det, säger hon.

Olika roller
Ett vanligt förekommande problem inom de parterapier Lisa arbetat med är slitningar och delade meningar vad gäller fördelningen och synen på ansvarstagande i relationer där den ena har funktionsnedsättningen.

– Jag har flera klienter som uttrycker att de upplever att de fått rollen som ”den tråkiga” medan den andra får vara den roliga. Generellt är rutiner ett problemområde för par där den ena har adhd. Den ena personen känner att det inte går att räkna med partnern i hemmet vad gäller ansvar och rutiner, medan den andra personen tycker att den första har kontrollbehov och är tråkig. Där kan det bli konflikter, Lisa Clefberg.

Eftersom det hos vissa med adhd lätt kan uppstå ett polariserat tankesätt, svårigheter att ta kritik och emellanåt starka reaktioner kan den framförda kritiken leda till en motsatt reaktion.

– Hen blir uppgiven och upplever att den andra inte är nöjd oavsett hur den än gör. En klient med adhd sa en gång under ett terapisamtal att ”Varje gång jag försöker göra rätt, eller hjälpa till med något, så har min partner redan hunnit före, så jag hinner aldrig dit!” och att det var förklaringen till att hen valt att släppa det ansvaret som hen egentligen ville ta, säger hon.

Tydlighet är en förutsättning
Även om det kan innebära särskilda utmaningar i en relation där den ena har en funktionsnedsättning är Lisa Clefberg tydlig med att diagnosen i sig inte behöver vara något hinder för en fungerande relation. I mångt och mycket handlar det, precis som i andra relationer, om att vara ärlig med sina tillkortakommanden och att det finns förståelse från båda för respektives svagheter.

– Jag tycker att tydlighet och öppenhet är en viktig förutsättning. Är man medveten om svårigheterna så är man ofta mer beredd på att hitta lösningar. Försöker man låtsas att det inte finns en problematik då är det svårare på något sätt. Det är ofta inte särskilt lyckat att sätta samma förväntningar på två personer som är olika och bra på olika saker. Om jag lever med någon som har vissa svårigheter så behöver jag göra vissa anpassningar. Om jag har vissa svårigheter kommer den andra att behöva göra vissa anpassningar. Det fungerar åt båda hållen, säger Lisa Clefberg.

I många fall har paren som kommer till terapisessionerna fastnat i de svårigheter och problem som uppstått.  Hon betonar att det är viktigt att båda går in med hundra procent i relationen i stället för att, som det är i många relationer med problem, dela upp ansvaret och bara gå in med hälften var. Dessutom mår relationen ofta bra av ett fokusbyte.

– Det handlar om att visa den som jag lever tillsammans med vilka egenskaper hos den andra som jag uppskattar och att ge positiv förstärkning, samt att hitta en gemenskap och därigenom skapa ett engagemang för det gemensamma förhållandet. Annars blir det lätt en relation som handlar om att fokusera på eventuella problem som finns eller att förändra den andra. Det är viktigt att bekräfta de positiva sidorna.

Ett ord som används allt för sällan kan i många fall göra gott för relationen.

– Tack. Tack för att du alltid ställer upp eller har sådan energi eller hittar på olika aktiviteter. Att visa sin tacksamhet för de bra sakerna är jätteviktigt. Jag jobbar även med barn i terapi och i relationen till ett barn är det också mycket viktigt att uppmärksamma alla de bra egenskaperna som ett barn har. Istället för att prata om barnet som om det är ett besvär. Det är inte annorlunda i en parrelation. Annars blir det lätt att man hamnar i negativa mönster och bara försöker förändra den, eller de, man lever med.

Lisa Clefbergs tips på hur du kan förebygga problem i relationen

  • Kom överens om vem som ska göra vad, med hänsyn till era styrkor och svagheter: en person kanske tar hand om räkningar och andra praktiska saker, medan den andra tar hand om matlagning och något annat. Utveckla rutiner utifrån denna uppdelning.
  • Försök att ta hjälp av personer i er närhet om den hjälpen är tillgänglig och den kan underlätta er vardag.
  • Dela även upp enskilda uppgifter om det behövs: en av er kanske kan sätta igång visa uppgifter och den andra avslutar dem.
  • Det viktigaste är att sätta sig ner tillsammans och gå igenom inom vilka områden det brukar uppstå problem, och sedan tillsammans komma på olika möjliga strategier för att komma tillrätta med dessa, utan att döma varandra. Om man ser problemet som gemensamt (istället för ”ditt” eller ”mitt”), blir det ofta mindre laddat och båda parter kan gå in med samma energi för att hitta en lösning.

Artikel från www.specialnest.se

Behandlingar för vuxen-ADHD

Att leva med ADHD kan ibland vara väldigt utmanande. Men det är ändå många vuxna som klarar av att hantera sina symptom på ett bra sätt och leva både framgångsrika och tillfredsställande liv. Beroende på hur svåra symptomen är så kanske man inte behöver hjälp från vården direkt. Det finns flera saker man kan försöka justera själv för att få symptomen under kontroll.

Regelbunden fysisk träning

Regelbunden träning kan hjälpa till att hantera aggression och överskottsenergi på ett hälsosamt och positivt sätt. Det ger inte bara kroppen ett välbehövligt lugn, träning är också viktigt för god hälsa och ett långt och hållbart liv.

Få tillräckligt med sömn

Det är viktigt att få minst 7-8 timmars sömn varje natt. Brist på sömn kan göra det svårt att fokusera, upprätthålla produktivitet och ta hand om det man ska på jobbet och hemma. Tala med en läkare om det finns sömnsvårigheter.

Lär dig tidshantering

Att sätta upp deadlines, även för till synes små uppgifter, underlättar för att få saker gjorda och hålla sig organiserad. Använd kalender, alarm och timers så man inte glömmer eller missar saker. Att ta sig tiden att skriva upp och prioritera viktiga saker  kommer hjälpa till att skapa framgång.

Underhåll dina relationer

Avsätt tid för familj och vänner. Schemalägg roliga aktiviteter att göra tillsammans och håll löften och bokningar. Var uppmärksam i konversationer, lyssna på vad andra har att säga och försök att inte avbryta.

Om ADHD-symtomen fortfarande påverkar något livsområde på ett negativt sätt trota att man provat allt ovenstående kan det vara dags att få hjälp av läkare. De kan föreslå många olika behandlingar beroende på svårighetsgraden av symtomen. Det kan vara olika former av terapi och/eller medicinering.

Medicinering (USA)

De flesta vuxna med ADHD får utskrivet:

  • methylphenidate (Concerta, Metadate, and Ritalin)
  • dextroamphetamine (Dexedrine)
  • dextroamphetamine-amphetamine (Adderall XR)
  • lisdexamfetamine (Vyvanse)

Dessa läkemedel hjälper till att behandla ADHD-symtomen genom att öka och balansera nivåerna av de kemikalier i hjärnan som kallas neurotransmittorer. Andra läkemedel som kan användas för att behandla ADHD inkluderar atomoxetin (Strattera) och vissa antidepressiva medel, såsom bupropion (Wellbutrin). Atomoxetin och antidepressiva medel fungerar långsammare än stimulantia, så det kan ta flera veckor innan symtomen förbättras.

Rätt medicinering och rätt dos varierar ofta från person till person. Det kan ta lite tid att hitta det som är bäst för varje enskild individ och det kan krävas lite tålamod och några veckors invänjning av en ny medicin innan den fungerar optimalt.

Terapi

Therapy for adult ADHD can be beneficial. It typically includes psychological counseling and education about the disorder. Therapy can help you:

  • improve your time management and organizational skills
  • learn ways to control impulsive behavior
  • cope with difficulties at school or work
  • boost your self-esteem
  • improve relationships with your family, co-workers and friends
  • learn better problem-solving skills
  • create strategies for controlling your temper

Common types therapy for adults with ADHD include:

Cognitive Behavioral Therapy

This type of therapy allows you to learn how to manage your behavior and how to change negative thoughts into positive ones. It may also help you cope with problems in relationships or at school or work. Cognitive behavioral therapy can be done individually or in a group.

Marital Counseling and Family Therapy

This type of therapy can help loved ones and significant others cope with the stress of living with someone who has ADHD. It can teach them what they can do to help, and how to improve communication with the other person.

Having ADHD as an adult isn’t easy. With the right treatment and lifestyle modifications, however, you can greatly reduce your symptoms and improve your quality of life.

Källa: www.healthline.com