– Det vi tycker är attraktivt från början är ofta det som senare skapar problem inom relationerna. I parterapiforskning från USA pratar man om något som kallas för mutual trap – den gemensamma fällan. Den uppstår när man börjar känna att ens partner inte fungerar som man själv, eller när man märker att man inte håller med varandra och då, för att övertyga den andra, låser man sig alltmer i sin position, vilket leder till att man i stället för att närma sig varandra hamnar allt längre ifrån, säger Lisa Clefberg.
Hon är leg. psykolog, ansluten forskare vid Karolinska Institutet och har disputerat i klinisk psykologi. Hon har flerårig erfarenhet av att arbeta med klienter i både individualterapi och parterapi och har under sina år bland annat arbetat med klienter som har adhd. Hon menar att det är vanligt att saker som vi under förälskelsefasen såg som charmiga kan ge allt större upphov till frustration efter flera år tillsammans.
Det finns det många skäl till att en relation inte fungerar. Och för personer med adhd kan det finnas särskilda utmaningar, menar Lisa Clefberg
– Ofta när någon i en parrelation har adhd dyker det upp problem kopplade till det, säger hon.
Problemen kan ta många olika uttryck och vara allt ifrån att den ena upplever det som ett problem att partnern har svårt med rutiner eller är oförmögen att planera samtidigt som partnern med adhd upplever att spontaniteten gått förlorad. Det kan också vara att den ena inte känner sig lyssnad på, eller så kan det förekomma svårigheter som uppstått genom bristande impulskontroll.
– Då blir det någonting som man identifierar och får jobba med. Men det förutsätter att detta identifieras som ett problem av paret. Tycker båda att det är helt okej att det förekommer svårigheter kopplade till adhd och det inte är ett problemområde för dem behöver man förstås inte arbeta med det, säger hon.
Olika roller
Ett vanligt förekommande problem inom de parterapier Lisa arbetat med är slitningar och delade meningar vad gäller fördelningen och synen på ansvarstagande i relationer där den ena har funktionsnedsättningen.
– Jag har flera klienter som uttrycker att de upplever att de fått rollen som ”den tråkiga” medan den andra får vara den roliga. Generellt är rutiner ett problemområde för par där den ena har adhd. Den ena personen känner att det inte går att räkna med partnern i hemmet vad gäller ansvar och rutiner, medan den andra personen tycker att den första har kontrollbehov och är tråkig. Där kan det bli konflikter, Lisa Clefberg.
Eftersom det hos vissa med adhd lätt kan uppstå ett polariserat tankesätt, svårigheter att ta kritik och emellanåt starka reaktioner kan den framförda kritiken leda till en motsatt reaktion.
– Hen blir uppgiven och upplever att den andra inte är nöjd oavsett hur den än gör. En klient med adhd sa en gång under ett terapisamtal att ”Varje gång jag försöker göra rätt, eller hjälpa till med något, så har min partner redan hunnit före, så jag hinner aldrig dit!” och att det var förklaringen till att hen valt att släppa det ansvaret som hen egentligen ville ta, säger hon.
Tydlighet är en förutsättning
Även om det kan innebära särskilda utmaningar i en relation där den ena har en funktionsnedsättning är Lisa Clefberg tydlig med att diagnosen i sig inte behöver vara något hinder för en fungerande relation. I mångt och mycket handlar det, precis som i andra relationer, om att vara ärlig med sina tillkortakommanden och att det finns förståelse från båda för respektives svagheter.
– Jag tycker att tydlighet och öppenhet är en viktig förutsättning. Är man medveten om svårigheterna så är man ofta mer beredd på att hitta lösningar. Försöker man låtsas att det inte finns en problematik då är det svårare på något sätt. Det är ofta inte särskilt lyckat att sätta samma förväntningar på två personer som är olika och bra på olika saker. Om jag lever med någon som har vissa svårigheter så behöver jag göra vissa anpassningar. Om jag har vissa svårigheter kommer den andra att behöva göra vissa anpassningar. Det fungerar åt båda hållen, säger Lisa Clefberg.
I många fall har paren som kommer till terapisessionerna fastnat i de svårigheter och problem som uppstått. Hon betonar att det är viktigt att båda går in med hundra procent i relationen i stället för att, som det är i många relationer med problem, dela upp ansvaret och bara gå in med hälften var. Dessutom mår relationen ofta bra av ett fokusbyte.
– Det handlar om att visa den som jag lever tillsammans med vilka egenskaper hos den andra som jag uppskattar och att ge positiv förstärkning, samt att hitta en gemenskap och därigenom skapa ett engagemang för det gemensamma förhållandet. Annars blir det lätt en relation som handlar om att fokusera på eventuella problem som finns eller att förändra den andra. Det är viktigt att bekräfta de positiva sidorna.
Ett ord som används allt för sällan kan i många fall göra gott för relationen.
– Tack. Tack för att du alltid ställer upp eller har sådan energi eller hittar på olika aktiviteter. Att visa sin tacksamhet för de bra sakerna är jätteviktigt. Jag jobbar även med barn i terapi och i relationen till ett barn är det också mycket viktigt att uppmärksamma alla de bra egenskaperna som ett barn har. Istället för att prata om barnet som om det är ett besvär. Det är inte annorlunda i en parrelation. Annars blir det lätt att man hamnar i negativa mönster och bara försöker förändra den, eller de, man lever med.
Lisa Clefbergs tips på hur du kan förebygga problem i relationen
- Kom överens om vem som ska göra vad, med hänsyn till era styrkor och svagheter: en person kanske tar hand om räkningar och andra praktiska saker, medan den andra tar hand om matlagning och något annat. Utveckla rutiner utifrån denna uppdelning.
- Försök att ta hjälp av personer i er närhet om den hjälpen är tillgänglig och den kan underlätta er vardag.
- Dela även upp enskilda uppgifter om det behövs: en av er kanske kan sätta igång visa uppgifter och den andra avslutar dem.
- Det viktigaste är att sätta sig ner tillsammans och gå igenom inom vilka områden det brukar uppstå problem, och sedan tillsammans komma på olika möjliga strategier för att komma tillrätta med dessa, utan att döma varandra. Om man ser problemet som gemensamt (istället för ”ditt” eller ”mitt”), blir det ofta mindre laddat och båda parter kan gå in med samma energi för att hitta en lösning.
Artikel från www.specialnest.se