Tvivlar du på vad du upplevt?
Människor som blir utsatta för misshandel tvivlar ofta på att deras uppfattning och upplevelser är riktiga. Det beror på att misshandeln bryter ner ens självkänsla så att man till sist inte tror att det man ser, hör och känner är verkligt. Många misshandlare säger dessutom att partnern är tokig, psykiskt sjuk eller dum i huvudet för att få dig att tvivla på dig själv.
Det finns en enkel regel du kan följa:
- Lita på dina känslor. Om det känns fel så är det fel!
- Ditt liv går ut på att försöka förstå vad hen vill, hur du kan göra personen nöjd.
- Du vet inte riktigt vad som är trasigt i ert förhållande men du fortsätter försöka reparera det.
- Du försöker komma på hur du ska uppföra dig för att hen ska behandla dig likadant som han behandlar andra människor.
- Du känner dig ofta orolig och nedstämd.
- Du har svårt att göra upp planer, allt beror på hens skiftande humör.
- Du drar dig undan från vänner och bekanta och skäms över hur du låter din partner behandla dig.
- Varje försök att reda ut problem med din partner lämnar dig frustrerad med känslan av att ingenting är löst.
- Det känns som om ni talar olika språk.
- Din självrespekt och tro på din förmåga har minskat betydligt.
- Du känner dig illa till mods i hens sällskap men du älskar din partner.
- Du misstror din uppfattningsförmåga, ibland tvivlar du till och med på ditt förstånd.
- När hen är trevlig så undrar du om du inbillat dig tidigare episoder då hen behandlat dig illa.
- Du är alltid på din vakt så att du inte ska säga eller göra något fel, något som retar upp din partner.
- Du ältar era gräl om och om igen och försöker komma på vad som gått fel men hittar inget svar.
- Du är rädd för din partner men får samvetskval för att du är det.
- Du vantrivs med ditt liv men är säker på att du inte kan få det bättre.
- Du har tappat intresset för saker du tyckte om att göra förut.
- Er relation slukar allt mer av din tid och energi men du får ingen rätsida på det.
- Du får stressymtom, t.ex sömnproblem, ångest, muskelvärk, huvudvärk, hjärtklappning.
- Du känner att du egentligen inte vill gå hem på kvällen, du dröjer kvar på jobbet, sitter kvar i bilen.
- Ibland känner du dig totalt orkeslös, nästan apatisk.
- Du har glömt bort vad som är viktigt för dig och vad du ville med ditt liv.
Känner du igen dig?
Om det så bara är i några av exemplen så är du med stor sannolikhet utsatt för psykisk misshandel av din partner. Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken och benbrott, men det knäcker ditt inre. Många som utsatts för både fysisk och psykisk misshandel har sagt att de upplevde den psykiska misshandeln som värre än slagen och sparkarna. Misshandeln brukar i regel trappas upp och det är inte ovanligt att den som misshandlar psykiskt börjar ta till även fysiskt våld efter ett tag.
Från: www.psykiskmisshandel.se
Jag har just – på allvar – börjat bearbeta en 9 år lång relation med en man med ADHD och missbruksproblematik. Det har varit av och på, men ända tills nyligen ville jag ha tillbaka honom. För om det väl kunde bli bra, om han kunde bli bra, då skulle väl alla jävliga år (med fantastiska korta perioder och stunder) vara värt det…?
Det har varit slut i ett år nu – förutom att vi setts några gånger, som alla har slutat i bråk och kaos och mina tårar…
När hans band nyligen släppte en låt på Spotify och den poppade upp som ”Ny release” lyssnade jag. Och det vände sig i magen.
Den mannen som med ord misshandlade mig, galen-förklarade mig, hånade mig och vars liv, vilja och personlighet styrt i så många år att jag tappat bort mig själv…han som stal mina mediciner för sitt missbruk, och ljög om det…anklagade mig för att inte ha koll… den mannen sjunger nu om de där vidriga männen som misshandlar kvinnor. Som misshandlar. Han ser antagligen inte att han är en av dom. Han slog mig ju aldrig, jag gissar det är en enorm skillnad i hans ögon.
Mannen som jag älskade, som har förstört mitt liv och bränt ut mig totalt, avslutar låten med att skrika ”Vi vet vilka ni är!”
Det är så kränkande, vidrigt och skamligt..!
Vilken rätt har han att leka kvinnorättskämpe och samla poäng?!
Idag fyller han 49 år. Jag försöker hålla ihop.
Jag vet att jag har rätt, jag vet vad han gjort.
Men ibland tvekar jag. Saknar den han kunde vara ibland… Överdriver jag..?
Så hittade jag din sida. Och jag kan bocka av allt och mer därtill. Det är en sorg, svindlade hemskt och stort att jag utsatte mig för detta.
Men din text fick mig att tro på mig själv igen.
Jag vet vem han är!!
Tack, det du skrev för snart 2 år sedan räddade min kväll.
Känner igen mig både i texten och den nyare kommentaren. Mitt uppe i en separation. Högt och lågt. Kanske kan det bli vi igen? Fast nej, det kommer nog aldrig gå. Måste landa i det. Så svårt.
Jag är i ett försök till separation med en person med ADHD och tidigare missbruksproblematik. Varje gång jag försöker sätta stopp hamnar vi i en ond cirkel där hen försöker förklara att hen inte vill göra som hen gör utan det är ADHD. Relationen vi haft är 20 år lång med barn. Det har förekommit kriminalitet från hen, missbruk, fysisk och psykisk misshandel. Det landar alltid på att jag ”inte förstår ADHDet” när jag vill lämna.