Det som är viktigt att komma ihåg är att de med ADHD går igång på två saker. Känslor och motivation. Det är enkelt, vi behöver bara tycka om er och tycka att det är roligt. Roligt innebär inte att det är ”skoj”, utan att vi förstår. Att vi fattar varför vi gör saker.
Ofta är också personkemi också väldigt viktigt för oss.
Många är som jag och har lärt sig att fungera i olika sammanhang. När ni möter mig ser ni ”mitt bästa jag” – problemet är att jag sen inte kommer ihåg vad vi pratat om. Jag har lagt all energi på att hålla ihop och inte göra bort mig.
Jag hatar att bli överraskad av frågor. Jag är livrädd för de plötsliga frågorna, jag kan inte hantera dem. Jag tycker det är vidrigt och det ger en enorm stress.
Det är jobbigt att inte kunna läsa av de sociala situationerna, det blir ofta mycket märkliga situationer. Jag vet inte när det är dags att sluta prata, skoja, skälla förrän det gått för långt. Jag fattar att jag gör fel, det är inte det som är bekymret. Mitt problem är att jag inte vet hur man gör rätt. När jag är pajas fattar jag att jag gör fel, men jag har ingen aning om hur man gör rätt så jag fortsätter.
När jag märker att jag pratar för mycket i sociala sammanhang kompenserar jag det genom att prata mer. Min fru brukar säga: Du behöver inte prata med någon. Därför att det aldrig blir lagom, jag vet inte hur mycket man ska säga.
När jag brinner för något tar jag det flera varv. Min fru påtalade att jag blev ganska jobbig där. Det är kul att höra mina politiska idéer att varv, inte på andra. På tredje varvet är det dags att tänka på refrängen.
Det är viktigt att förstå ansvar och konsekvenser. Saker får konsekvenser. Man har fått för sig att konsekvenser har med bestraffning att göra. Inte alls, det handlar om att svara på frågan: Om man gör så här, vad är följden? Konsekvenserna är si eller så.
Om jag alltid blir aggressiv om du ställer krav på mig måste du hjälpa mig att förstå att det påverkar ditt sätt mot mig. Men då kanske du svarar: Men du har ju ADHD.
Just därför att du förstår det, ska vi jobba med det. Om jag alltid kommer för sent och hänvisar till att jag har ADHD, är det bättre att fråga vad jag behöver hjälp att träna på.
Jag har ingen känsla för framförhållning. Det är bara katastrof när det gäller planering. Struktur! Allt med struktur fixar jag. Jag har lätt att hålla strukturer med problem om jag måste ändra dem. Den här fyrkantigheten brottas omgivningen ofta med.
Man brukar säga att vi med ADHD är förändringsbenägna. Det är vi inte. Det är ett missförstånd. Vi är impulsstyrda. Att vara förändringsbenägen är ju att ändra något utifrån andra. Blanda inte ihop detta.
Jag vet vad som ska göras, men jag får det inte gjort. jag lär mig att jag misslyckas med det, och får ett flyktbeteende.
Man börjar med saker och vet inte hur länge det ska pågå, man saknar tidsuppfattning. Startar i 180 och går sen i däck. Man har en tendens att tycka att det blir för mycket.