Intervju med Dan Beutler, handbollsproffs

– Det är väldigt tragiskt att det tog så lång tid innan jag fick min diagnos.

Men har du inte anat själv att det var något som inte stod rätt till?

– Nej, jag har sett mig själv som normal. Det är alla andra det varit fel på. Men i skolan var jag till exempel så störig att jag fick sitta i ett eget klassrum. Man borde väl anat då, men adhd ”fanns” väl knappt på den tiden.

– Nina har varit på mig i några år och sagt att det är något som inte stämmer, att mina tillkortakommanden måste bero på något.

Det var nära att Dan blev utredd för adhd för snart tre år sedan.

– Vi gick i parterapi och Nina berättade för mig att terapeuten hade sagt att jag hade drag av adhd. Jag blev fly förbannad och ifrågasatte hur hon kunde sitta och säga så. Men för Ninas skull gick jag med på att inleda en utredning. Jag var där två gånger och kände att det där var bara ”bullshit” och att jag var normal. Så jag slutade gå dit.

– Nina blev förstås grymt besviken på mig och i dag är jag väldigt ledsen att jag inte gjorde som hon sa. Då hade vi inte suttit här i dag. Då hade jag fått min diagnos och medicin som hade hjälpt mig.

Nina bryter in igen och pekar på att maken hade en ”gammeldags” syn på adhd som säkert spelat in.

– Jag förknippade adhd med att vara dum i huvudet. Jag kände en skam över att jag skulle vara annorlunda. När jag skulle utredas var jag jätterädd för att det skulle stå svart på vitt att jag var trög och ointelligent. Men så visade det sig inte alls vara.

Du säger att du haft svårt att fungera på kvällstid – men de flesta handbollsmatcher spelas ju på kvällstid?

– Men då har jag legat och vilat nästan hela dagen.

Sedan är det inom handbollen han alltid känt sig trygg.

– Det enda stället jag fungerar till 100 procent är på handbollsplanen. Där har jag alltid varit fokuserad. Det är det positiva med adhd:n – att jag alltid kan skärma av på planen. Jag hade aldrig kunnat prestera så bra under så lång tid under de förhållandena utan min adhd – på så vis är den min superpower.

Självmedicineringen må ha gjort att han fungerade bättre i vardagen på hemmaplan. Men det gjorde honom till en sämre målvakt. Han märkte snabbt att han inte kunde hålla sin vanliga nivå, som gjort honom till ligans bäste målvakt under flera år.

– Det bryter ner en fullständigt. Jag kanske blev pigg på kvällarna men jag blev allt tröttare dagen därpå. Det påverkade mitt spel kopiöst. Jag har aldrig varit en sämre målvakt och mer sliten.

Under många år bedövade Beutler sin adhd, som alltså ännu inte var diagnosticerad då, med alkohol.

– Under min tid i Tyskland fanns det en stark alkoholkultur. Framför allt i Hamburg, men också i Flensburg. Det var väldigt öppet med alkohol. Man tog en öl i omklädningsrummet efter nästan varje träning, som en handbollens AW. Jag tror det är annorlunda i dag.

Men för cirka tre år sedan kom han till en vändpunkt.

– Vi hade varit på fest och jag blev väldigt aggressiv här hemma mot Nina, inte handgripligen men verbalt. Nina filmade mig och när jag sedan såg filmen insåg jag att nu kan jag inte dricka alkohol mer.

Varför har du stannat kvar vid hans sida, Nina?

– En jättebra fråga. Men kärleken har varit stark hela tiden. Hoppet är det sista som överger en och någonstans kompletterar vi varandra. Men visst, jag har tagit slut och varit sjuk i perioder, säger hon.

– Men även Dan och jag är ett lag, och som han stått vid min sida genom mycket så ger jag inte upp på honom. Dan är oerhört stark som person och har stått rakryggad i denna vändningen i livet på ett fantastiskt sätt, utvecklats och hållit motivationen uppe hela tiden.

Ur tidskriften Sturmerfaul

Kärlek med särskilda utmaningar

”Generellt är rutiner ett problemområde för par där den ena har adhd. Den ena personen känner att det inte går att räkna med partnern i hemmet vad gäller ansvar och rutiner, medan den andra personen tycker att den första har kontrollbehov och är tråkig. Där kan det bli konflikter”, säger Lisa Clefberg, psykolog.

– Det vi tycker är attraktivt från början är ofta det som senare skapar problem inom relationerna. I parterapiforskning från USA pratar man om något som kallas för mutual trap – den gemensamma fällan. Den uppstår när man börjar känna att ens partner inte fungerar som man själv, eller när man märker att man inte håller med varandra och då, för att övertyga den andra, låser man sig alltmer i sin position, vilket leder till att man i stället för att närma sig varandra hamnar allt längre ifrån, säger Lisa Clefberg.

Hon är leg. psykolog, ansluten forskare vid Karolinska Institutet och har disputerat i klinisk psykologi. Hon har flerårig erfarenhet av att arbeta med klienter i både individualterapi och parterapi och har under sina år bland annat arbetat med klienter som har adhd. Hon menar att det är vanligt att saker som vi under förälskelsefasen såg som charmiga kan ge allt större upphov till frustration efter flera år tillsammans.

Det finns det många skäl till att en relation inte fungerar. Och för personer med adhd kan det finnas särskilda utmaningar, menar Lisa Clefberg

– Ofta när någon i en parrelation har adhd dyker det upp problem kopplade till det, säger hon.

Problemen kan ta många olika uttryck och vara allt ifrån att den ena upplever det som ett problem att partnern har svårt med rutiner eller är oförmögen att planera samtidigt som partnern med adhd upplever att spontaniteten gått förlorad. Det kan också vara att den ena inte känner sig lyssnad på, eller så kan det förekomma svårigheter som uppstått genom bristande impulskontroll.

– Då blir det någonting som man identifierar och får jobba med. Men det förutsätter att detta identifieras som ett problem av paret. Tycker båda att det är helt okej att det förekommer svårigheter kopplade till adhd och det inte är ett problemområde för dem behöver man förstås inte arbeta med det, säger hon.

Olika roller
Ett vanligt förekommande problem inom de parterapier Lisa arbetat med är slitningar och delade meningar vad gäller fördelningen och synen på ansvarstagande i relationer där den ena har funktionsnedsättningen.

– Jag har flera klienter som uttrycker att de upplever att de fått rollen som ”den tråkiga” medan den andra får vara den roliga. Generellt är rutiner ett problemområde för par där den ena har adhd. Den ena personen känner att det inte går att räkna med partnern i hemmet vad gäller ansvar och rutiner, medan den andra personen tycker att den första har kontrollbehov och är tråkig. Där kan det bli konflikter, Lisa Clefberg.

Eftersom det hos vissa med adhd lätt kan uppstå ett polariserat tankesätt, svårigheter att ta kritik och emellanåt starka reaktioner kan den framförda kritiken leda till en motsatt reaktion.

– Hen blir uppgiven och upplever att den andra inte är nöjd oavsett hur den än gör. En klient med adhd sa en gång under ett terapisamtal att ”Varje gång jag försöker göra rätt, eller hjälpa till med något, så har min partner redan hunnit före, så jag hinner aldrig dit!” och att det var förklaringen till att hen valt att släppa det ansvaret som hen egentligen ville ta, säger hon.

Tydlighet är en förutsättning
Även om det kan innebära särskilda utmaningar i en relation där den ena har en funktionsnedsättning är Lisa Clefberg tydlig med att diagnosen i sig inte behöver vara något hinder för en fungerande relation. I mångt och mycket handlar det, precis som i andra relationer, om att vara ärlig med sina tillkortakommanden och att det finns förståelse från båda för respektives svagheter.

– Jag tycker att tydlighet och öppenhet är en viktig förutsättning. Är man medveten om svårigheterna så är man ofta mer beredd på att hitta lösningar. Försöker man låtsas att det inte finns en problematik då är det svårare på något sätt. Det är ofta inte särskilt lyckat att sätta samma förväntningar på två personer som är olika och bra på olika saker. Om jag lever med någon som har vissa svårigheter så behöver jag göra vissa anpassningar. Om jag har vissa svårigheter kommer den andra att behöva göra vissa anpassningar. Det fungerar åt båda hållen, säger Lisa Clefberg.

I många fall har paren som kommer till terapisessionerna fastnat i de svårigheter och problem som uppstått.  Hon betonar att det är viktigt att båda går in med hundra procent i relationen i stället för att, som det är i många relationer med problem, dela upp ansvaret och bara gå in med hälften var. Dessutom mår relationen ofta bra av ett fokusbyte.

– Det handlar om att visa den som jag lever tillsammans med vilka egenskaper hos den andra som jag uppskattar och att ge positiv förstärkning, samt att hitta en gemenskap och därigenom skapa ett engagemang för det gemensamma förhållandet. Annars blir det lätt en relation som handlar om att fokusera på eventuella problem som finns eller att förändra den andra. Det är viktigt att bekräfta de positiva sidorna.

Ett ord som används allt för sällan kan i många fall göra gott för relationen.

– Tack. Tack för att du alltid ställer upp eller har sådan energi eller hittar på olika aktiviteter. Att visa sin tacksamhet för de bra sakerna är jätteviktigt. Jag jobbar även med barn i terapi och i relationen till ett barn är det också mycket viktigt att uppmärksamma alla de bra egenskaperna som ett barn har. Istället för att prata om barnet som om det är ett besvär. Det är inte annorlunda i en parrelation. Annars blir det lätt att man hamnar i negativa mönster och bara försöker förändra den, eller de, man lever med.

Lisa Clefbergs tips på hur du kan förebygga problem i relationen

  • Kom överens om vem som ska göra vad, med hänsyn till era styrkor och svagheter: en person kanske tar hand om räkningar och andra praktiska saker, medan den andra tar hand om matlagning och något annat. Utveckla rutiner utifrån denna uppdelning.
  • Försök att ta hjälp av personer i er närhet om den hjälpen är tillgänglig och den kan underlätta er vardag.
  • Dela även upp enskilda uppgifter om det behövs: en av er kanske kan sätta igång visa uppgifter och den andra avslutar dem.
  • Det viktigaste är att sätta sig ner tillsammans och gå igenom inom vilka områden det brukar uppstå problem, och sedan tillsammans komma på olika möjliga strategier för att komma tillrätta med dessa, utan att döma varandra. Om man ser problemet som gemensamt (istället för ”ditt” eller ”mitt”), blir det ofta mindre laddat och båda parter kan gå in med samma energi för att hitta en lösning.

Artikel från www.specialnest.se

Relation med bruksanvisning

Kärlek är inte enkelt och män är en gåta. Som alla kvinnor frågar jag mig ibland: Varför gör han på detta viset? Det här är några ord om hur det är att leva med en man med Aspergers syndrom, men det är också några ord om att leva med någon.

Kärlek gör sällan att vi förstår vår partner, åtminstone sällan efter att de rosenrosa förälskelsedimmorna lättat. Då är det bra att ha en partner som kommer med en bruksanvisning. Diagnoskriterierna för Aspergers syndrom och en bra funktionsbeskrivning fungerar som en välskriven bruksanvisning som kan hjälpa mig och ge råd.

Det gör att de där konstigheterna som man ofta irriterar sig på i ett förhållande har en förklaring och en struktur som kanske annars kan vara svårt att förstå. Sådana konstigheter är till exempel den irriterande ovanan att zappa mellan TV-kanaler utan att fråga om det är något jag vill se. Jag vet inte vad orsaken till att andra män gör på samma sätt, men hos min man beror det på en grundläggande svårighet att ta andras perspektiv, en brist i mentaliseringsförmågan, även kallat Theory of Mind. När han tittar på TV tänker han helt enkelt inte på att jag kanske vill se något annat än han.

Samma sak är det när han planerar. I och med att han har planerat något så tycker han att det gäller. Att han ofta glömt att kommunicera sina planer till omvärlden tänker han sällan på men jag blir ofta frustrerad.

En annan sak som irriterar mig är att det ibland kan vara svårt att prata med honom om något annat än datorer, tåg eller energisystem. Det sker ofta i perioder då han mår dåligt, då han har mindre energi att använda på ämnen som inte tillhör hans specialintressen.

Ett tillfälle då jag ofta ställer mig frågan: Varför gör han på detta viset? är på fester. Då tar min man mycket plats och hörs och syns gärna. Ofta är det väldigt kul, men då och då får jag stöta honom i sidan och påminna honom om att släppa in andra i samtalet. Hans bristande turtagningsförmåga och oförmåga att läsa av ickeverbala signaler, såsom uttråkning, oenighet och i värsta fall hemgående, gör det ibland svårt för honom att reglera sitt ordflöde, speciellt i större grupper.

Jag kan bli generad när han ännu en gång går fram till en främmande människa och tror att personen är någon han känner. Hans prosopagnosi, oförmåga att känna igen ansikten, har dragit in oss i flera pinsamma situationer genom åren. För att inte tala om hur många filmer och deckare jag måste förklara för honom så han kan hålla isär huvudpersonerna.

De flesta stör sig nog på någon eller flera egenheter hos sin partner. Den mest irriterande egenheten hos min man är att han ofta inte får något gjort. Det är mycket prat och lite verkstad. Vissa saker sätter han aldrig igång med och andra avslutar han aldrig. Hans svårigheter med igångsättning och avslutning beror i hög grad på bristande exekutiva funktioner och hans diagnos hjälper mig att förstå det.

Därmed inte sagt att jag blir mindre irriterad. Vissa av hans egenheter stör mig på samma sätt som de skulle ha gjort hos vem som helst. Det positiva är att jag har en bättre möjlighet att förstå honom med hjälp av funktionsbeskrivningar över Aspergers syndrom. Förmodligen kan den förståelsen också hjälpa oss att lösa svårigheter som uppkommer.

Älska varandra tack vare dem ni är

Det finns många positiva egenskaper att uppskatta hos personer med Aspergers syndrom. Jag älskar min man. Det gör jag tack vare den han är, inte trots den han är. De egenskaper han har är egenskaper som jag värderar högt och som jag valt honom för. En del av de egenskaperna är förknippade med hans diagnos, andra är det inte. De positiva egenskaper jag upplever att han har tack vare sin diagnos är bland annat: intelligens, ärlighet, märklig verbal humor och civilkurage.

Hans intelligens gör honom till en intressant människa att vara med, uppleva och göra saker med och diskutera med. Hans intelligens är givetvis också till stor hjälp för honom själv när han ska kompensera för sina svårigheter.

Hans ärlighet och oförmåga att spela sociala spel är en enorm tillgång i vårt förhållande. Den gör att jag måste vara klar och tydlig och inte har möjlighet att ligga och sura för att han inte fattar av sig själv vad jag tycker att han ska göra eller förstå. Underförståddheter fungerar inte i vårt förhållande, de är fullkomligt bortkastade på honom. Det gör också att han själv är ärlig och rak och att jag inte behöver gå runt och fundera vad som fattas honom.

Märklig verbal humor är något som jag också gillar hos min man. Ordlekar som balanserar mellan ords bokstavliga och bildliga betydelse är vanliga bland våra vänner med Aspergers syndrom.

Men den egenskap jag är mest stolt över och beundrar hos min man är hans civilkurage. När det händer något är han alltid framme först och hjälper till medan andra står och ser på. Här har han god hjälp av sina Aspergerdrag; han stannar inte upp och tänker över hur andra ska reagera, tänka och tycka eller vad som kan hända om han gör si eller så.

I övrigt uppskattar jag att min man gjort sina misstag i livet och lärt av dem. Det må ha kostat honom mycket kraft och energi genom livet och han kanske inte mått så bra som barn och som tonåring, men han har en rik livserfarenhet som gjort honom till en underbar människa. Tack vare sitt funktionshinder har han också tvingats förstå sig själv bättre än många andra människor jag känner. Människor som har självinsikt har också en bra grund för att förändra egenskaper som de inte tycker fungerar med andra människor.

Förutom detta är han en god far till vår lilla dotter. Vi har roligt tillsammans och älskar vår lilla tjej. Vi delar en syn på föräldrarskapet som en stödjande, styrande och stimulerande funktion där tydlighet och konsekvens är viktigt precis som i vårt förhållande. Och att älska varandra tack vare dem vi är, inte trots dem vi är.

Förhållanden är aldrig enkla 

Aspergers syndrom innebär svårigheter att skapa och upprätthålla sociala kontakter. Klart det är svårt att ha förhållanden då. Förhållanden mellan två människor som valt att leva tillsammans är aldrig enkla. Även om man älskar varandra. Ett förhållande där den ena parten har Aspergers syndrom kan innebära ytterligare svårigheter. Aspergers syndrom är ju i grunden en svårighet att skapa och upprätthålla sociala relationer, förstå social interaktion och tolka andra människors uttryck och behov. Det är inte de bästa förutsättningar för att klara av att leva i ett förhållande.

Men det är viktigt att tydliggöra att Aspergers syndrom sällan innebär en ren ovilja mot sociala relationer utan snarare en svårighet att förstå hur relationer fungerar, hur man bygger upp sociala relationer med andra människor och hur man förstår och kommunicerar med andra. Det bör också påpekas att syndromet innebär svårigheter, inte oförmåga till sociala relationer. Ett förhållande kan kräva mycket kraft och energi för en person med Aspergers syndrom (och för dennes partner!) men det är ingen omöjlighet.

Det finns exempel på förhållanden där den icke funktionshindrade partnern är arg och bitter över hur den blivit behandlad i sitt förhållande med en person med Aspergers syndrom. Ofta gäller detta förhållanden där partnern varit odiagnostiserad så att ingen har kunnat förstå eller förklara problemen som uppstått i förhållandet. Som partner till en man med Aspergers syndrom tycker jag att diagnosen är väldigt viktig. Den kan användas som bruksanvisning till hur min man fungerar och hans självinsikt har ökat genom den struktur som diagnosen bjuder. Däremot är det högst väsentligt att diagnosen aldrig får vara en ursäkt för att bete sig illa i ett förhållande. Diagnosen ställer krav på ansträngning och anpassning både hos den funktionshindrade och hos den icke funktionshindrade.

Oroliga mödrar har vid tillfällen frågat mig: Kommer mitt barn någonsin att kunna leva i ett förhållande? Jag känner inte till kärleksgudens märkliga vägar (förutom att de faktiskt sällan är asfalterade och statligt utstakade) men jag vet följande:

En vuxen person med Aspergers syndrom är inte likadan som vid sex års ålder. Vuxna människor med Aspergers syndrom har ofta funnit arenor där de inte blir utstötta och mobbade, de har ofta hunnit skaffa sig mer än ett specialintresse, de har lärt sig många sociala regler genom att bryta dem och ta konsekvenserna. De är helt enkelt äldre, intelligentare och har mer livserfarenhet. Om ni som föräldrar tillåtit era barn att få rikligt med upplevelser till grund för lärdom, stöttat barnen i förståelsen av vad som händer och älskat era barn förbehållslöst så att de vet hur det känns, ja då har ni gjort ett gott jobb.

Det är naturligtvis ändå inte säkert att ert barn någonsin kommer att finna någon som till exempel står ut med kraftaggregat ituplockade på köksbordet. Kanske finns det ingen som gillar att konversera om energilösningar, strandnära fågelarter eller soldatmunderingar från första världskriget. Kanske lär ert barn sig aldrig att lyssna på en annan människa så mycket som behövs för att leva med någon. Kanske har ert barn taktila perceptionsstörningar som gör att det har svårigheter med hudkontakt. Hur som helst tar kärleken sina egna vägar och den använder inte DSM-IV* som karta.

* diagnosmanualen för psykiatriska sjukdomar

(Skrivet av Janna på Region Stockholms Autismforum)

Känn igen vuxen-ADHD

Symptomen på ADHD hos vuxna tar sig uttryck på annorlunda sätt jämfört med barn. Det kan vara förklaringen till att så vuxna med ADHD är feldiagnostiserade,  odiagnostiserade och även obehandlade. Orsaken till ADHD är neurologisk och ofta ärftlig och kommer INTE från brister i uppväxtmiljön.

ADHD innebär att man har en nedsatt aktivitet i hjärnans frontallober och det är där hjärnans ”dirigent” sitter. ADHD påverkar de så kallade exekutiva (verkställande) funktionerna i hjärnan, förmågan till att målinriktat planera, organisera, genomföra och utvärdera resultatet av en handling.

Även arbetsminnet är försämrat, dvs förmågan att kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt för att kunna utföra en mentalt krävande uppgift. Kärnsymptomen på ADHD är:

  • koncentrationssvårigheter
  • bristande impulskontroll
  • bristande aktivitetsreglering

Dessa symptom leder ofta till att man har svårt att:

  • viljemässigt koncentrera sig på sådant som är enformigt och tråkigt
  • medvetet rikta uppmärksamheten på det väsentliga och bortse från det ovidkommande
  • viljemässigt hålla kvar uppmärksamheten till dess en uppgift är slutförd eller man har lyssnat färdigt
  • låta bli att reagera på varje impuls
  • stanna upp och tänka efter innan man agerar eller pratar
  • låta sig styras av tidigare erfarenheter, regler eller framtida konsekvenser
  • planera och agera långsiktigt och målinriktat
  • tåla motgångar och behärska sina känsloreaktioner
  • mobilisera och upprätthålla energi för en uppgift man inte är motiverad för
  • styra och reglera energin så den räcker, blir lagom och ändamålsenlig
  • varva ner för att kunna somna på kvällen
  • komma igång på morgonen

Andra utmärkande drag:

  • ojämn prestationsförmåga – stor skillnad mellan bra och dåliga dagar
  • bristande förmåga att automatisera vardagsrutiner
  • skjuter upp saker
  • svårt att hålla ordning
  • bristande problemlösningsförmåga
  • motoriska svårigheter, klumpighet
  • perceptionsstörningar – svårt att värdera intryck vilket kan ge upphov till misstolkningar och felaktiga slutsatser
  • sociala beteendeproblem – pratar för mycket, avbryter andra människors konversationer och stör andra människors aktiviteter
  • ångest, oro och nedstämdhet
  • oförmåga till tidspassning eller veta hur lång tid saker tar
  • otålig och lättirriterad

Många vuxna med ADHD hade också tillståndet som barn, men det kan ha blivit feldiagnostiserat som inlärningssvårigheter eller beteendestörning. Symtomen på sjukdomen kan också ha varit för milda under barndomen för att höja några röda flaggor, men blir uppenbara i vuxenlivet när individen står inför alltmer komplexa livskrav.

Om man som vuxen misstänker att man har ADHD är det viktigt att få behandling så snart som möjligt. När den lämnas odiagnostiserad och obehandlad kan störningen orsaka problem i personliga relationer och påverka prestationen i skolan eller på jobbet.

 

Behandlingar för vuxen-ADHD

Att leva med ADHD kan ibland vara väldigt utmanande. Men det är ändå många vuxna som klarar av att hantera sina symptom på ett bra sätt och leva både framgångsrika och tillfredsställande liv. Beroende på hur svåra symptomen är så kanske man inte behöver hjälp från vården direkt. Det finns flera saker man kan försöka justera själv för att få symptomen under kontroll.

Regelbunden fysisk träning

Regelbunden träning kan hjälpa till att hantera aggression och överskottsenergi på ett hälsosamt och positivt sätt. Det ger inte bara kroppen ett välbehövligt lugn, träning är också viktigt för god hälsa och ett långt och hållbart liv.

Få tillräckligt med sömn

Det är viktigt att få minst 7-8 timmars sömn varje natt. Brist på sömn kan göra det svårt att fokusera, upprätthålla produktivitet och ta hand om det man ska på jobbet och hemma. Tala med en läkare om det finns sömnsvårigheter.

Lär dig tidshantering

Att sätta upp deadlines, även för till synes små uppgifter, underlättar för att få saker gjorda och hålla sig organiserad. Använd kalender, alarm och timers så man inte glömmer eller missar saker. Att ta sig tiden att skriva upp och prioritera viktiga saker  kommer hjälpa till att skapa framgång.

Underhåll dina relationer

Avsätt tid för familj och vänner. Schemalägg roliga aktiviteter att göra tillsammans och håll löften och bokningar. Var uppmärksam i konversationer, lyssna på vad andra har att säga och försök att inte avbryta.

Om ADHD-symtomen fortfarande påverkar något livsområde på ett negativt sätt trota att man provat allt ovenstående kan det vara dags att få hjälp av läkare. De kan föreslå många olika behandlingar beroende på svårighetsgraden av symtomen. Det kan vara olika former av terapi och/eller medicinering.

Medicinering (USA)

De flesta vuxna med ADHD får utskrivet:

  • methylphenidate (Concerta, Metadate, and Ritalin)
  • dextroamphetamine (Dexedrine)
  • dextroamphetamine-amphetamine (Adderall XR)
  • lisdexamfetamine (Vyvanse)

Dessa läkemedel hjälper till att behandla ADHD-symtomen genom att öka och balansera nivåerna av de kemikalier i hjärnan som kallas neurotransmittorer. Andra läkemedel som kan användas för att behandla ADHD inkluderar atomoxetin (Strattera) och vissa antidepressiva medel, såsom bupropion (Wellbutrin). Atomoxetin och antidepressiva medel fungerar långsammare än stimulantia, så det kan ta flera veckor innan symtomen förbättras.

Rätt medicinering och rätt dos varierar ofta från person till person. Det kan ta lite tid att hitta det som är bäst för varje enskild individ och det kan krävas lite tålamod och några veckors invänjning av en ny medicin innan den fungerar optimalt.

Terapi

Therapy for adult ADHD can be beneficial. It typically includes psychological counseling and education about the disorder. Therapy can help you:

  • improve your time management and organizational skills
  • learn ways to control impulsive behavior
  • cope with difficulties at school or work
  • boost your self-esteem
  • improve relationships with your family, co-workers and friends
  • learn better problem-solving skills
  • create strategies for controlling your temper

Common types therapy for adults with ADHD include:

Cognitive Behavioral Therapy

This type of therapy allows you to learn how to manage your behavior and how to change negative thoughts into positive ones. It may also help you cope with problems in relationships or at school or work. Cognitive behavioral therapy can be done individually or in a group.

Marital Counseling and Family Therapy

This type of therapy can help loved ones and significant others cope with the stress of living with someone who has ADHD. It can teach them what they can do to help, and how to improve communication with the other person.

Having ADHD as an adult isn’t easy. With the right treatment and lifestyle modifications, however, you can greatly reduce your symptoms and improve your quality of life.

Källa: www.healthline.com

Haja ADHD

Haja ADHD tar med dig på en spännande och initierad djupdykning i, inte bara hur det är vid ADHD, utan också varför.

Varför har personer med ADHD så svårt för att njuta av framtida segrar, och på vilket sätt hänger det ihop med avhoppade utbildningar och drogers lockande låga?
Är det psykedeliska drömspel som hjärnans skärmsläckare (default mode network) bjuder oss på bara ett ointressant bakgrundsbrus, eller rent av huvudpersonen i den nya tidens förståelse för vad ADHD egentligen är?

  • Hur kan det dagdrömmeri man tidigare trodde bara var ett meningslöst tidsfördriv nu kommit att betraktas som själva grundförutsättning för det vi kallar jag?
  • Hur kan jammande jazzmusiker skapa förståelse för hur grupper av hjärnregioner spelar tillsammans, men också duckar för varandra?
  • Hur kan ADHD vara så starkt kopplat till risker, eller rent av undergångsfaktorer, men samtidigt ha psykiatrins bästa prognos?
  • Hur kan ADHD-mediciner skynda på tillväxten av de regioner i hjärnan som är försenade vid ADHD, och hur kan fysisk aktivitet via delvis samma mekanismer hjälpa personer med ADHD?

Med förvånansvärd lätthet förmedlar Björn Roslund avancerad kunskap som gör skillnad i hur vi ser på och kan leva med ADHD. Boken är därför skriven för dig som själv har ADHD, anhöriga och för dig som vill lära dig mer.

Haja ADHD : om nuets förbannelse, hjärnans skärmsläckare och vikten av dagdrömmeri är tillgänglig som ljudbok och e-bok.

Pod med författaren till boken: Björn Roslund