Jag har gjort en sida för oss som lever i en relation med en vuxen människa som har ADHD. För att inte hänga ut mina nära och kära har jag valt att än så länge vara anonym.

Det mesta som skrivs om ADHD handlar om barn, föräldrar, skolan och vården. Vi som lever i en relation med en vuxen med ADHD känner oss inte riktigt hemma där. Du som har hittat hit har troligen gjort det för att du lever i en relation med en vuxen med ADHD där du upplever att ni har svårigheter.

Vare sig det är stora svårigheter som kan kännas helt oöverstigliga, eller om det är mindre saker som bara ligger där och skaver, så kan man känna att det är något som inte står helt rätt till. Du kanske har en oförklarlig känsla av kaos i ditt liv och har börjat tvivla både på dig själv och din relation. Och du söker information. 

Personer med ADHD beskrivs ofta som personer med olika typer av svårigheter och att de har ett problematiskt beteende, men lika ofta beskrivs de även som personer med extra förmågor och fördelar. Om det är svårigheter eller fördelar beror på personlighet och situation och det finns såklart lika många beskrivningar som individer. Men det där snacket om superkrafter tycker jag att man kan lämna åt barnstadiet…

Den här sidan gör inga som helst anspråk på att stå för några vetenskapligt riktiga sanningar eller forskning som bygger på klinisk psykologi. Länkarna kan leda till artiklar och hemsidor skrivna av både amatörer och professorer. Jag som driver sidan lever sedan många år tillsammans en man som sent i livet diagnostiserats med ADHD så en hel del av det som skrivs bygger på egna erfarenheter och det som intresserar mig i min relation.

Jag passar på att här också att be om ursäkt för om någon känner sig kränkt av något jag skriver eller länkar till på sidan. Om jag använder ord som är för värdeladdade eller låter nedvärderande på något sätt. Mitt uppsåt är inte att kränka, men jag är samtidigt ganska medveten om det alltid kommer vara någon som inte håller med mig om det.

Gudarna ska veta att det inte bara är en dans på rosor att leva i en relation med en annan människa. Är det dessutom en diagnos inblandad i leken kan relationen ofta bli dysfunktionell och kanske till och med ställa till mer skada än glädje för alla inblandade. Men att vara en neurotypiker (normalstörd) är inte alltid en garanti för att en relation skall vara lätt eller att man är den som gör ”rätt” i en relation. Vi har mycket att lära och acceptera och jag tror och hoppas vi kan göra det av varandra.

Du är i alla fall varmt välkommen hit och jag hoppas och önskar att du vill hjälpa till att bidra både i kommentarsfälten här på bloggen och i forumet.