FEL!! Men tecken på vuxen-ADHD visar sig väl i början av relationen? Tja, inte det heller direkt… Ibland är det förstås så, speciellt om din partner är runt 30 år eller yngre eftersom de senaste årens medvetenhet kring dessa frågor och ADHD har ökat. Det har inneburit att fler av dagens unga vuxna med ADHD utreddes och diagnostiserades för länge sedan.

Låt oss anta att de därför fått rätt utbildning och behandling. Det skulle innebära att de sedan går in i relationer fullt medvetna om sina styrkor och utmaningar och har anammat goda kompenserande strategier. Men det är ett ganska stor antagande och en rätt vild gissning. Många andra med en barndomsdiagnos tror att de bara ”växte upp” ADHD, kanske de aldrig försökt med medicinering eller slutade med det när de flyttade hemifrån.

För de flesta respondenter i en AHDH-partnerundersökning som gjorts var deras ADHD-partner dock 30 år och äldre när de gjorde undersökningen 2004 eller 2006. För dem flög ADHD länge långt under radarskärmen – ibland i årtionden. Missuppfattningar om vad ADHD är – och inte är – kan visa sig vara ett stort hinder för att känna igen tecken på ADHD hos vuxna.

Nedan hittar du en lista med sådana missuppfattningar och som förhoppningsvis kan bringa lite mer klarhet i vad AHDH är och kan vara.

Respondenterna i undersökningen betonar tre viktiga punkter

1. De hade känt sin partner länge innan de misstänkte ADHD. Det berodde främst på att de visste väldigt lite om ADHD och att det mesta de visste var fel.
2. De hittade kunskap av en ren slump via en webbplats, artikel eller bok. Vid sällsynta fall kunde en terapeut komma med ledtrådar när det gått så långt att man sökte hjälp för depression eller utmattning. Inom den traditionella sjukskrivande vården kände man inte igen symptomen. (Om de gjorde det nämnde de det inte.)
3. De önskar att de hade känt till vuxen-ADHD tidigare. Okunnigheten kostade dem och deras familjer mycket  smärta, ångest och ibland även pengar.

Fakta om undersökningen och respondenterna:

• De flesta respondenter rapporterade att deras ADHD-partner inte hade diagnostiserats innan de träffades.
• Halva gruppen sa att deras partners problematiska ADHD-symtom dykt upp efter bara några veckor, månader eller ett år in i förhållandet.
• För 72 procent gjorde ADHD-partnern en utredning av ADHD under förhållandet. Av dem diagnostiserades 90 procent.
• I de flesta fall inledde partnern till den vuxna med ADHD en diskussion efter att ha sett en något på TV, läst en bok, webbplats eller artikel. (I endast 4 procent av fallen föreslog någon inom vården möjligheten.)
• Halva gruppen rapporterade att det tog längre tid för svårigheterna att utvecklas och kom i takt med att man fick barn, svårigheter på jobbet eller en ansträngd ekonomi. Livet började helt enkelt kräva mer av dem än vad deras hjärnfunktion kunde hantera. (Ja, detta händer för många av oss någon gång. Men för personer med ADHD tenderar det att hända tidigare eller allvarligare.)

Undersökningen gav även möjlighet att ge utökade svar. Nedan följer några av respondenternas svar på frågan: ”Vad visste/trodde du om ADHD för vuxna innan din partners diagnos?” Som man kan se fanns det ingen uppenbar kunskap om tecknen på ADHD hos vuxna.

ADHD innebär hyperaktivitet – hos barn!

• ADHD innebär hyperaktivitet hos barn och förvärras genom dålig kost. De flesta vet fortfarande inte att det påverkar vuxna.
• Min rumskamrat på college hade ADHD och fick Ritalin för sin hyperaktivitet. Fram till min mans diagnos visste jag inte att man kunde ha ADHD och visa symtom på slöhet.
• ADHD verkade vara någon slags tecken på karaktärsdrag på företagsamhet och driv, en ursäkt för allt. Nu accepterar jag att det är en giltig diagnos, men min fru (som har det) gör det inte!
• När jag växte upp hade min kusin en mycket hyperaktiv ADHD. Han tog Ritalin och kämpade i skolan. Jag trodde aldrig att det manifesterade sig hos vuxna eftersom alla sa att barn växer ut ur det.
• Allt jag visste var att min man hade kallats hyperaktiv som barn. ”Lösningen” var att begränsa socker.
• För många år sedan läste min man boken Driven to Distraction, men jag ignorerade honom när han sa att det lät precis som han. I 25 år hade han diagnostiserat sig själv med störningen i varje självhjälpsbok som han läste så jag var döv för diagnosen för dagen. Det visade sig att han hade rätt!
• Jag är psykoterapeut så min utbildning gjorde mig medveten om ADHD hos barn, men jag hade ingen aning om hur det påverkade vuxenrelationer.
• Jag var misstänksam mot diagnosen och betraktade den som en ”catch-all” -etikett för barn med inlärningssvårigheter.

Förnekelse

• Jag visste om min frus ADHD-diagnos men i åratal insåg vi inte hur det påverkade vårt förhållande. Hennes glömska, dåliga tidshantering och att hon ibland kändes ”frånvarande” kunde jag hantera. Först senare insåg jag att utbrott, ilska, ångest och beskyllningar som förstörde vårt äktenskap också var vanliga ADHD-drag. Jag trodde henne att det var mitt fel att hon var olycklig.
• Min mans psykiater-far kände till sin sons utmaningar som började tidigt i livet. Ändå trodde han att hans gener var för överlägsna för en sådan diagnos. Han skyllde alla sin sons problem på någon eller något annat. I flera år trodde jag på honom, han var ju experten. Lyckligtvis fick vi reda på det själva och nu med behandling går det bra för både min man och oss.

Hade du några missuppfattningar om ADHD innan du fick mer fakta och lärde dig nya saker om vuxen-ADHD? Dela gärna med dig av dem här nedanför, du kommer se att du inte är ensam.